Det blir som det ska bli

Ni vet när man har ett mål och sen så kommer det bara sak efter sak som stoppar en från att uppnå det?
 
Inte? 
 
Hm... Kanske bara är jag.
 
 
Men i alla fall så brukar jag se mig själv som en väldigt målinriktad person som alltid gör mitt yttersta för att nå dit jag vill, fast på samma gång så är jag inte längre den som stressar upp mig så fort saker inte blir riktigt så som jag tänkt mig.
Jag gjorde det förut men nu för tiden så har jag mer den inställningen att om det är meningen att något ska hända så kommer det hända och om det mål du har just nu inte kan sammanlänkas med hur det SKA bli så kommer världen att sätta käppar ivägen. 
Om du inte får ett jobb eller kommit in på en utbildning - eller whatever- trotts att du gjort ditt bästa så är det nog helt enkelt så att du inte ska ha det - just då i alla fall. 
 
Jag kan inte påstå att jag tror på gud men samtidigt så är jag helt 100 på att det finns en plan, en plan som jag kanske avviker ifrån emellanåt men livet har en tendens att styra in mig på rätt spår igen på ett eller annat sätt.
Sen vad planen är, det har jag faktiskt ingen aning om men jag måste lita på att det blir bra vilket som.