Ciccis

Jag har varit så extremt dålig på att uppdatera nu på senare tiden och jag ber om ursäkt för det, så jag skriver nu det här brevet till dig för att jag lovade att jag skulle göra det.

 

 

Det har varit fullt upp med jobb och jul och livet i allmänhet. Mitt sociala liv har fått lida lite men jag tänker att typ allt och alla helt enkelt får lov att ha lite överseende med det och helt enkelt vänta ut mig just nu. 

Jag är just nu så extremt trött i huvudet att jag inte tror att jag kommer vara återstäld till den (faktiskt) sjukt smarta tjejen som jag verkligen är förrän i mars eller något sånt. 

Jag har tränat mycket och jag märker både fysiska och psykiska resultat - något som jag är glad för såklart - så nu är det nog inte speciellt långt kvar tills jag har lika snygga ben som du.

 

Killar har jag bestämt mig för att lägga på hyllan ett tag i alla fall, det är inte dags för mig än helt enkelt och jag tänker att det helt enkelt får ligga på is fram tills han krashar in i mig (inte bokstavligen förhoppningsvis), men jag har också kommit fram till att min lägenhet kommer att vara fylld med hår, både från mig, min schäfer Pinoccio, min lilla fluff hund Ironhide/Deadpool och min katt som jag bestämt ska heta Kurt.

 

Jag har väl egentligen kommit fram till att min vardag har blivit ganska normal och jag har fått min rutin, något som jag alltid trott att jag skulle tycka var tråkigt men som jag faktiskt tycker är ganska skön - just nu i alla fall. 

Jag har också insett att det är ganska skönt att åka buss, det var lite pirrigt första gången jag skulle åka till jobbet för jag var faktist inte helt 100 på hur det fungerade nu för tiden, men det gick bra och nu tycker jag att det är väldigt skönt med lite tid att bara slappna av och inte behöva bry mig om trafik och annat skit. 

 

För att summera det här så kan jag skriva, jag mår bra, jag är väldigt trött för tillfället men det är lite om när man har varit ute och sprungit, det är sjukt jobbigt och det känns typ som att benen håller på att ramla av och hjärtat håller på att banka sig ut ur bröstet, men det är jobbigt på ett bra sätt. Det är en slags bekräftelse på att jag gjort någonting bra och det är så värt det.

 

Jag lovar inte att min uppdatering kommer bli bättre för jag gör alltid mitt bästa för att hålla mina löften men jag tror (vet) inte att jag kommer orka hålla det till någon speciellt frekvent och bra uppdatering.

MEN jag lovar att jag när det händer någonting i mitt liv som jag tycker är värt att meddela så är du den första som jag ringer (allternativt andra, beroende på om det var dig eller Amelie jag snackade med senast - måste vara lite jämn fördelning här).

 

Älskar dig, saknar dig och vi syns i Stockholm!

 

Ps. som svar på din fråga: Det är 10 siffror